Mimi Anderholm sysslar med stora och små projekt, allt från vardaglig kaffebryggning till stora livsverk. Projekten kan se olika ut, allt från skrivande till sociala betraktelser. Pluggar annars till förskollärare på universitet men diskussionen om huruvida föräldrarna ska stå för blöjkostnaderna eller inte kunde jag inte bry mig mindre om. Kreativitet och lek, är något barn kan som inte vuxna kan.Något som fascinerar mig mest är historier av alla slag, från både yngre och äldre människor, påhittade eller sanna.

Okej! Klockan är 20:25 och det är Måndag, snön bara öser ner och det är kallt och ganska tråkigt. Jag skulle vilja berätta för er om när jag var liten och lite om hur jag tänkte då. Detta är berättelsen om plogbilen och längtan efter våren.

När jag var liten bodde min familj i en villa. Alla människor som bott eller bor i hus vet att då måste man skotta. När mörkret och snön försvann i takt som solen allt oftare tittade fram tog jag fram plogen och spaden. Jag minns vad jag tänkte. Varenda dag när jag kom hem från skolan stod jag där på gården och jag tänkte vår. När man är liten är inte världen så stor och då är det lätt att få för sig att man kan göra vår. Man gjorde ju mycket annat då, som chokladbollar, teckningar, gör mamma glad.

Jag började med att skotta fram brunnen för att få bort den snö som redan hade smält lite. Jag gjorde en ränna som gick från den största snöhögen på gården till brunnen som fanns i mitten av storvägen och låg strax utanför huset . När det var för kallt hämtade jag hinkar med varmt vattenoch hällde i rännan för att se snön smälta. Jag varvade varmvatten hinkarna med att skotta och ploga. Där inte plogen kom åt använde jag spaden och där spaden var för liten tog jag plogen. Efter några dagar började jag fundera på var snön som jag skottat från den stora snöhögen tagit vägen, jag märkte ganska snabbt att jag skottat från ena högen som bildat en precis likadan annan hög någon meter därifrån. Åh nej! Mina livsvärld sträckte sig ungefär lika långt som från mammas famn till brunnen på mitten av vägen och någonstans där på gränsen hamnade min snö. Och så gick dagarna och snöhögen blev större och större och en dag när jag kom hem från skolan låg mitt på våran gård en snömur likt kinesiska muren. Kunde inte förstå var det kom ifrån, det var ju inte där när jag gick till skolan samma morgon. Så upptäckte jag plogbilen och dess ondska.

- Mimi Anderholm