Heeeelg….ge mig HELG. Jag vill bara gå hem och dricka vin och lyssna på Mumford & Sons. Så bra.
Heeeelg….ge mig HELG. Jag vill bara gå hem och dricka vin och lyssna på Mumford & Sons. Så bra.
Undra vad det är som gjort att folk glömt en sån grundläggande sak som att andas?
Ser så många människor runt omkring mig, vänner, kollegor, bekanta, okända som går med axlarna i högläge och liksom andas högt upp. Korta andetag, som om de hade astma. Det värsta är att de ofta inte vet om det. Att de förmodligen inte ens skulle erkänna att det är stressade. Men ändå så kan de inte andas. Inte landa.
Kan du andas? Kan du slappna av?
Jag tror det är viktigt att djupandas lite nu och då. När man djupandas tvingas man slappna av. Man tvingas också falla in i den takt som är ens naturliga. Oavsett vilken det är. Så känn efter. Vilken takt är din? Försök att flytta tyngdpunkten från huvudet och ner i bröstkorgen och fötterna. Känn hur du blir stadigare och lugnare.
Sprid inte ut din energi, utan ha din stabila punkt i dig själv. Ta en stund varje morgon och varje eftermiddag efter jobbet och landa. Du ska se att allt blir så mycket skönare då. Du kommer också märka att din självkänsla och din integritet ökar. Testa. Du har inget att förlora, men allt att vinna.
Sov gott.
/K
Det här är ju riktigt bra. Och det känns som att det är det som alla pratar om just nu. Pepp!
Lyssna på hela albumet Up from Below på Spotify här.

Varje onsdag träffas vi. Jag, Greta, Jan och GW. Ibland Tobbe och Miggedi också. TV-serieklubben. Vi pratar, ser Mad Men och fikar. Jag tycker det är rätt fint det där. Att ha en kväll i veckan då man träffas hela kompisgänget och samlas runt något.
För ett par år sedan drog jag igång en liknande grej med studentgänget. Då var det soppa och nybakat bröd som gällde. Och så turades vi om med att bjuda. Riktigt fint. Det liksom piffar till vardagen. Plus att man måste göra tid för varandra. Annars ångar man bara på som vanligt med en massa oväsentliga saker som karriär och andra trivialiteter.
Så nu är jag glad för den nya traditionen. TV-serieklubben. Fint.
K
Yukigassen är månadens nya ord enligt Språkrådet och i Berlin tar de efter och går bananas i snöyran. Jag ser belåtet på och fortsätter smida planer.
Idag var dessutom Sveriges landslag i snöbollskrig med i P3 Populär. Fint.
Foto: Scanpix (via http://www.yr.no/nyheter/1.6940439)
Mitt jobb består just nu i en hel del logistik. Det vill säga planera så att alla är på rätt plats vid rätt tidpunkt och gör rätt sak. Det är lite meck med det. Och sedan är det program som ska låsas och marknadsföringsaktiviteter att planera. Kul!
Sitter på jobbet. Hela huset är mörkt och öde. Inte ens restaurangen är öppen. Varför är ingen på jobbet idag, undrar jag? Röd dag på onsdag, säger den enda personen förutom jag i huset. Hade jag inte tänkt på så klart. Och jag som räknat med en full arbetsvecka. Behöver den verkligen. Va fan. Ingen som svarar i telefon eller på mail. Ingen lunch. Va fan.
Kom tillbaka igår efter två lugna veckor i Jämtland Härjedalen. Mys med familj och vänner. Det behövdes tvångsvila efter den slutspurten jag gjorde innan helgerna.
Nu är det nya tag med snöbollskrig och flytt och allt vad som står på agendan. Har längtat efter jobb mode. Jag blir helt konstig av att gå hemma och bara sova och äta och titta på TV. Allt känns liksom så meningslöst då. Tur att jag tycker om att meditera och så, annars skulle jag nog bli workoholic. Eller nåt.
Kom igen nu. Gå tillbaka till jobbet! Färdigvilat!
00-talet. Ett årtionde. Från 15-25 händer det rätt mycket.
2000 började jag gymnasiet. Jag flyttade hemifrån när jag skulle fylla 16. Under gymnasiet hann jag med att bo i Östersund, Vännäs och Malung. Tre landskap. Tre skolor. Gick elitidrottgymnasium i snowboard och tiden fylldes med åkning, fysträning, street dance och ju-jutsu. Årtiondet började med hårdrock, konserter med Dio, Alice Cooper, AC/DC… För att sen, i och med street dance och snowboard sakta men säkert bytas ut mot Justin Timberlake, N*E*R*D och Dr. Dre. I pipen gällde helt klart Rage Against the Machine, N*E*R*D och Leila K för att peppa upp.
Efter gymnasiet skulle det backpackas genom Europa. Två månader. Allt som producerats på Brushfire Records har sen dess haft en speciell plats i ipoden. Särskilt Jack Johnson och G. Love. Sen en vårsäsong i Mammoth Mountain, CA. I ett hus tillsammans med sju tokiga amerikaner, liftande med konstiga mexare, pipeåkning, badande och festande. Till tonerna av Sublime.
Sen dess har jag tagit en kandidat i Upplevelseproduktion, bott och jobbat en höst i New York, jobbat en sommar i Oslo, rest tillbaka till Kalifornien. Sett Bob Dylan, Solomon Burke, Jack Johnson, N*E*R*D, Black Sabbath, Foo Fighters, Green Day, Audioslave, Golden Dogs, The Shins, The New York Howl, Justice, Bon Iver, Detektivbyrån, Hajen, Daniel Lemma, Johnossi och så mycket mer sjukt bra musik live. Prickat av en hel del på drömlistan.
Det hinner hända mycket på tio år. Jag har tagit mitt körkort, mina föräldrar har skilt sig, min farmor har dött, min mamma har haft cancer och blivit frisk, min bror har gift sig, vänner har kommit och gått, jag har köpt min första bil, min första lägenhet, lärt mig spela gitarr, startat eget företag, och förmodligen så himla mycket mer. Rätt fascinerande när man tänker tillbaka.
Nu är jag 25 och rätt mycket lugnare. Det är skönt. Det ska bli spännande att se var nästa årtionde tar mig. Hoppas det blir lika spännande.
Att välja FEM stycken låtar och FEM album från hela 00-talet var ju inte det lättaste... Ska man välja det man lyssnat mest på, sådant som representerat olika epoker i ens liv (för sånna har det definitivt funnits under 00-talet för mig) eller bara det som helt enkelt är mest kvalle på? Jag vet inte. Jag har bara valt fem riktigt jävla bra. Vissa är självklara, andra inte. Håll till godo. Läs mer »
Jag fortsätter på min inredningsserie Så här vill jag bo. Denna gång är det arkitektgruppen MacNeely Architects inc som får stå för inspirationen.



Nu är jag hemma i ett snötäckt Jämtland. Det är nåt med fjällen ändå som gör mig lugn. Bara att veta att dom finns där i närheten. Den här veckan kommer att bestå av jobb och julhäng med släkten. Det kommer bli fint.
Jobbar på som en galning för att sätta ramarna för SM i snöbollskrig som går av stapeln i Luleå 20-21 februari! Just nu är det kaosfas där jag tittar ur alla vinklar vad som är möjligt, men snart måste jag börja få ner det till faktiska ramar. Det ska bli skönt. Kaosfasen är alltid galen. Hela förra veckan var bara massor av möten och en To do-lista som växte mil för varje dag. Lite halvstressigt så här inför helgerna… Men det är kul! Riktigt jäkla kul. Att få göra nåt så vansinnigt som snöbollskrig på arbetstid är ju helt underbart. Så stressen fortsätter några dagar till… sen: ledigt.
Nu vet ni att jag lever iaf, efter en bloggtunn vecka.
Karin
Karin Jonsson är en tjej med imponerande energi som har läst Upplevelseproduktion i Piteå. Hon bloggar om kultur och livet.
Kontakta oss om du har synpunkter eller frågor.
Tipsa oss om något som händer i Norbotten.
Peppen drivs med
WordPress | Sekretesspolicy och användarvillkor
Logga in | Inlägg (RSS)
och Kommentarer (RSS) | Valid XHTML