I tisdags kväll fick vi dock uppleva lite själva, vilket innebar spa on ice. Bastuceremoni med eteriska oljor, badtunna och fotbad. Sedan renskav i den enorma dubbelkåtan som de satt upp ute på isen, Piteå Winterweek till ära. Riktigt härligt. Blev lugn i hela själen. En bastuceremoni är verkligen nåt jag kan rekommendera. Det var väldigt uppfriskande när de hällde på vatten med ex eukalyptus i.

Det verkar som att det här med is och snö ska bli min grej. Nästa vecka bär det av till Vardö, Norge för att reka på de Nordiska Mästerskapen i snöbollskrig. Det ska bli grymt kul! Kolla in videon från årets SM här:

Vårkänslorna flödar i mig och de jag har omkring mig. Tänk vad fort det kan slå om! Två dagar med sol och folk blir genuint lyckliga! Det gör mig glad i hjärtat. Man får nästan kär-känslor. När folk runt en dessutom är kära så sprider sig liksom känslan och alla går runt och är småfnittriga och förväntansfulla.

Miljöombyte, sol och återhämtning är bra för själen när man haft en period av kyla, mörker och hårt arbete. Just nu kunde nog inte livet kännas mycket bättre. Sitter en trappa ner hos min fina vän Greta, med datorn i knät, kaffekoppen, Johnossi i högtalarna och solen i ögonen.

Ska smygsurfa på möbler. Mitt i allt kaos av snöbollskrig och annat har jag ju faktiskt flyttat också. Så nu längtar jag efter fynd. Har nån nåt tips? Jag vill ha fåtöljer. Ge mig.

Längtar lite till påsk också:

De här fina människorna vann dessutom både campustävlingarna och SM, och jag kan inte annat än säga LYCKA TILL nu på VM i Japan i helgen!

Foto: Tomas Riklund AB

Ser så många människor runt omkring mig, vänner, kollegor, bekanta, okända som går med axlarna i högläge och liksom andas högt upp. Korta andetag, som om de hade astma. Det värsta är att de ofta inte vet om det. Att de förmodligen inte ens skulle erkänna att det är stressade. Men ändå så kan de inte andas. Inte landa.

Kan du andas? Kan du slappna av?

Jag tror det är viktigt att djupandas lite nu och då. När man djupandas tvingas man slappna av. Man tvingas också falla in i den takt som är ens naturliga. Oavsett vilken det är. Så känn efter. Vilken takt är din? Försök att flytta tyngdpunkten från huvudet och ner i bröstkorgen och fötterna. Känn hur du blir stadigare och lugnare.

Sprid inte ut din energi, utan ha din stabila punkt i dig själv. Ta en stund varje morgon och varje eftermiddag efter jobbet och landa. Du ska se att allt blir så mycket skönare då. Du kommer också märka att din självkänsla och din integritet ökar. Testa. Du har inget att förlora, men allt att vinna.

Sov gott.
/K

Lyssna på hela albumet Up from Below på Spotify här.

Varje onsdag träffas vi. Jag, Greta, Jan och GW. Ibland Tobbe och Miggedi också. TV-serieklubben. Vi pratar, ser Mad Men och fikar.  Jag tycker det är rätt fint det där. Att ha en kväll i veckan då man träffas hela kompisgänget och samlas runt något.

För ett par år sedan drog jag igång en liknande grej med studentgänget. Då var det soppa och nybakat bröd som gällde. Och så turades vi om med att bjuda. Riktigt fint. Det liksom piffar till vardagen. Plus att man måste göra tid för varandra. Annars ångar man bara på som vanligt med en massa oväsentliga saker som karriär och andra trivialiteter.

Så nu är jag glad för den nya traditionen. TV-serieklubben. Fint.

K

Idag var dessutom Sveriges landslag i snöbollskrig med i P3 Populär. Fint.

Foto: Scanpix (via http://www.yr.no/nyheter/1.6940439)

Mitt jobb består just nu i en hel del logistik. Det vill säga planera så att alla är på rätt plats vid rätt tidpunkt och gör rätt sak. Det är lite meck med det. Och sedan är det program som ska låsas och marknadsföringsaktiviteter att planera. Kul!

Kom tillbaka igår efter två lugna veckor i Jämtland Härjedalen. Mys med familj och vänner. Det behövdes tvångsvila efter den slutspurten jag gjorde innan helgerna.

Nu är det nya tag med snöbollskrig och flytt och allt vad som står på agendan. Har längtat efter jobb mode. Jag blir helt konstig av att gå hemma och bara sova och äta och titta på TV. Allt känns liksom så meningslöst då. Tur att jag tycker om att meditera och så, annars skulle jag nog bli workoholic. Eller nåt.

Kom igen nu. Gå tillbaka till jobbet! Färdigvilat!

2000 började jag gymnasiet. Jag flyttade hemifrån när jag skulle fylla 16. Under gymnasiet hann jag med att bo i Östersund, Vännäs och Malung. Tre landskap. Tre skolor. Gick elitidrottgymnasium i snowboard och tiden fylldes med åkning, fysträning, street dance och ju-jutsu. Årtiondet började med hårdrock, konserter med Dio, Alice Cooper, AC/DC… För att sen, i och med street dance och snowboard sakta men säkert bytas ut mot Justin Timberlake, N*E*R*D och Dr. Dre. I pipen gällde helt klart Rage Against the Machine, N*E*R*D och Leila K för att peppa upp.

Efter gymnasiet skulle det backpackas genom Europa. Två månader. Allt som producerats på Brushfire Records har sen dess haft en speciell plats i ipoden. Särskilt Jack Johnson och G. Love. Sen en vårsäsong i Mammoth Mountain, CA. I ett hus tillsammans med sju tokiga amerikaner, liftande med konstiga mexare, pipeåkning, badande och festande. Till tonerna av Sublime.

Sen dess har jag tagit en kandidat i Upplevelseproduktion, bott och jobbat en höst i New York, jobbat en sommar i Oslo, rest tillbaka till Kalifornien. Sett Bob Dylan, Solomon Burke, Jack Johnson, N*E*R*D, Black Sabbath, Foo Fighters, Green Day, Audioslave, Golden Dogs, The Shins, The New York Howl, Justice, Bon Iver, Detektivbyrån, Hajen, Daniel Lemma, Johnossi och så mycket mer sjukt bra musik live. Prickat av en hel del på drömlistan.

Det hinner hända mycket på tio år. Jag har tagit mitt körkort, mina föräldrar har skilt sig, min farmor har dött, min mamma har haft cancer och blivit frisk, min bror har gift sig, vänner har kommit och gått, jag har köpt min första bil, min första lägenhet,  lärt mig spela gitarr, startat eget företag, och förmodligen så himla mycket mer. Rätt fascinerande när man tänker tillbaka.

Nu är jag 25 och rätt mycket lugnare. Det är skönt. Det ska bli spännande att se var nästa årtionde tar mig. Hoppas det blir lika spännande.