I lördags körde Handen på Hjärtat sin andra klubbkväll för våren i Piteå. Den här gången med Elias and the Wizzkids. Ett band som säger sig inte vill stoppas in i nåt fack. Varken vad gäller musik eller nåt annat, så jag låter bli och nöjer mig med att säga att det verkar va ett skönt gäng med mycket pepp och humor!

Precis som förra gången var kvällens upplägg mer klubb än konsert, ett koncept som visat sig funka rätt bra. Black Box på Studio Acusticum hade inretts i vardagsrumsskrud, med möbler och lampor från kupan och en avslappnad stämning.

Tyvärr drog inte spelningen så mycket folk, men blandningen var bra med både studenter och pitebor och det tillsammans med faktumet att Black Boxen är liten gjorde att det räckte. Sinnesstämningen på topp och en peppad spelning från Elias och hans gäng! På något sätt verkade det inte spela någon roll om man lyssnat in sig på bandet i förväg eller inte. Publiken verkade älska musiken där och då. Om det sen berodde på sinnesstämningen eller själva musiken, det är inte så noga.

Stort plus för att bandet hängde kvar och röjde loss på dansgolvet efter spelningen. Nu ser vi fram emot nästa klubb med Kristian Anttila den 29e maj!

Lyssna in dig på Elias and the Wizzkids här.

Jag vill bara gå ut med en stor traktor och skotta upp all snö till en enda stor snöhög undangömd på nån plats man alldrig vistas på typ där dom där rikemans villorna brevid isbrytarna är, Ja vafan varför inte bara dränka dom rika svinen med snö. Jag har hört att dom tänkt utvidga det där rikemanskvarteret upp mot svartöberget (eller det kanske bara är tomma rykten?) isåfall får vi väll börja slänga snön upp dit också i framtiden.

Men de senaste dagarna har dock mitt hopp om vår börjat stärkas, värmen kommer närmare och närmare medans mitt hat för månaden mars blir mer och mer avslagen. Hoppas denna värme kommer snabbare. Jag känner mig som min bror när han var typ 17 och hatade vintern, han försökte påskynda växthuseffekten genom att slå på sitt element i sitt rum på max, allt bara för att få slippa vintern. Han bodde ju dock i det kallaste rummet i vårt barndomshem. Jag var då 11 och var för uppäten av anarkopunkens hippie budskap så att jag blev grymt förbannad. Fast jag var ju 11 och förstod inte att ett litet element var ganska ofarligt.

Nu förstår jag dig storebror, låt oss he på våra element på max!

/ eran Erik Hilding Lahti

Förväntningar: Staffan Westerberg är alltid lite skruvad, och har dödsångest med glimten i ögat.

Föreställningens plus: Karin Paulin Eks fantastiska stämma. Hon är grym.

Föreställningens plus två: Uppsynen av Staffan Westerberg genererar automatiskt ett stort leende.

Föreställningens plus tre: Harpan!

Föreställningens minus: Att akt två blir så otroligt dyster.

Errol Lundbäck (Lars Paulin). Fotograf: Anders Alm

Det är inte enkelt att recensera en teater av Staffan Westerberg. Det är aldrig en okonstlad linjär historia. Men det är också en av de saker som gör hans skapelser så intressanta.

Scen 2 på Norrbottensteatern har transformerats till en gammal scen/biograf. Vid entrén får vi börja med att lämna våra biljetter i en gammaldags biljettlucka. Väl inne i salongen möts vi av pianospel från Lars Paulin, som gestaltar ”Errol”, sonen i dramat.

När så Staffans sorglustiga kabaré sätter igång öppnas den med en glad operett.

Staffan spelar Charlie Lundbäck som är gift med Rose-Marie Lundbäck (Sara Arnia). På ålders höst har de blivit lite dementa och är fyllda med sentimentalitet över gångna tider.

Och visst uppfyller pjäsen de skruvade förväntningarna. Historien blandar hejvilt nutid och dåtid. Minnen blandas med verklighet. Bildäck blir till filmrullar. Barnbarnen är klädda i Luleå Hockey- mönstrade kläder med 50-tals snitt och klagar på att de inte längre vill mata undulaterna med visioner. Och Hamlet, är han hund eller människa? Är han död eller levande? Frågan vad som egentligen är verklighet dyker upp i huvudet. Det är härligt och pjäsen växer långsamt fram. Varma känslor blandas med vemod.

"Barnbarnen von Trapp" Alexandra Pallfy, Victor Wigardt, Anna Brixter och Harry Friedländer. Fotograf: Anders Alm

Första akten bjuder på många av Staffans känslosamma minnen och musik som påminner om svunna dagar. Skratt och sorg. Föreställningen målar diffust upp livet i Luleå genom årtionden. Hur det såg ut, hur det luktade och vem som bodde här. Pjäsen berättar om den första biografen/scenen ”Maxim”, med träbänkar som gav besökarna stickor i rumpan. Och om hur Saga öppnades. Luleås första ”riktiga” teaterlokal, som låg där Åhléns parkeringshus ligger idag. Den hade enligt utsago även hade en liten krydda av bordellverksamhet. Dessutom blandas rörliga bilder in i pjäsen, vilket ger den ultimata känslan av dåtid. Vi får möta stjärnor ur Staffans liv; från duken, scenen och himlen.

Charles Lundbäck (Staffan Westerberg). Fotograf: Anders Alm

Men Staffan är inte lycklig över att bli gammal. Han undrar var alla toaletter är när man blir gammal. Och alla handtag? Han förklarar tydligt att han tyckte att medelåldern var bäst. Staffan saknar livet som det var förr. När det fanns romantik; ”Du och Jag finns i olika världar”.

När vi tar paus i väntan på akt två är det med en rätt så varm känsla i magen.

Men när akt två påbörjas möts vi av en dysterhet som inte skådats tidigare i pjäsen. Publiken får följa Charlie och Rose-Marie på en inre resa till fjällen. Det blir mörkt och mycket ångest. Rose-Marie skriker ut sin ångest; ”JÄVLA LIV”.

Språket blir nästan på prosa. Staffans dödsångest är väldigt påtaglig och utan glimten i ögat. Han är rädd för ensamheten.

På det hela är skådespelarna mycket bra. Studenterna från Teaterhögskolan gör en mycket bra insats. Musiken är medryckande och Karin Paulin Eks röst är bland det vackraste. Scenografin och kostymerna i uppsättningen är klockrena. Ändå är det en dyster och tyst känsla som sätter sig i benmärgen efter pjäsens slut. Dödsångesten blir verkligen påtaglig.

/Sarah Arildsson

Mer info

Premiär: 20/2 – 2010

Sista föreställning: 24/4 – 2010

Manus: Staffan Westerberg

Regi: Staffan Westerberg

Scenografi: Mona Blombäck

Medverkande: Skådespelare: Sara Arnia, Karin Paulin Ek, Lars Paulin, Staffan Westerberg och Anna Brixter, Harry Friedländer, Alexandra Pallfy, Victor Wigardt – studenter Teaterhögskolan, Luleå.

Musik: Lars Paulin

Föreställningens längd: ca 2 tim 30 min

http://www.myspace.com/motheroftheforest

Foto: Erik Byström

Vårkänslorna flödar i mig och de jag har omkring mig. Tänk vad fort det kan slå om! Två dagar med sol och folk blir genuint lyckliga! Det gör mig glad i hjärtat. Man får nästan kär-känslor. När folk runt en dessutom är kära så sprider sig liksom känslan och alla går runt och är småfnittriga och förväntansfulla.

Miljöombyte, sol och återhämtning är bra för själen när man haft en period av kyla, mörker och hårt arbete. Just nu kunde nog inte livet kännas mycket bättre. Sitter en trappa ner hos min fina vän Greta, med datorn i knät, kaffekoppen, Johnossi i högtalarna och solen i ögonen.

Ska smygsurfa på möbler. Mitt i allt kaos av snöbollskrig och annat har jag ju faktiskt flyttat också. Så nu längtar jag efter fynd. Har nån nåt tips? Jag vill ha fåtöljer. Ge mig.

Längtar lite till påsk också:

I måndags klippte jag mig på Sax & Maskin för första gången. Deras priser visade sig inte heller vara särskilt mycket högre än de andra dropinskitfrisörernas.

När jag klev in i salongen hälsade de på mig glatt och bad mig ta plats i sofforna i loungeavdelningen. Sedan överrumplade de mig med en förfrågan om jag ville ha kaffe, vilket jag ville ha, men som jag svarade nej på. På Erikssons finns det en äcklig kaffeautomat med fula plastmuggar, det brukar jag ju inte vilja ha och jag var inte beredd på frågan.

Jag satte mig i en av sofforna och började läsa en tidning, då en annan frisör tittade förbi och frågade om jag hade bokat tid, det hade jag, och om jag ville ha kaffe. Vid det här laget visste jag att jag ville ha kaffe, grämt mig över att jag inte tackat ja när jag fått frågan och tänkt att det var kört. Jag ville ju naturligtvis inte verka som någon som inte har förmågan att betsämma mig för om jag ska ha kaffe eller inte. Jag vill vara en man vid mina ord som vet vad han vill. Så jag svarade nej, och ångrade mig direkt.

Vid ett tredje läge, när jag satt jag och väntade på att håret skulle torka, frågade en tredje frisör om jag inte ville ha kaffe. Det var då jag förstod. De vill nog verkligen bjuda på kaffe. Hon berättade sedan att de hade Capuccino, espresso, kaffelatte eller bara vanligt svart. Så jag svarade ja, bara vanligt svart. Man vill ju inte vara jobbig.

Kaffekoppen som sådan var otroligt god – slät, alldeles svart, precis som jag ville ha den, i en fin kopp av borstat stål. Jag läste en tidning och stortrivdes. Frisyren blev bra också. Ser ut som 25.

På lördagen den 6 Mars kl 21.00 öppnas dörrarna på STUK till årets fetaste klubbkväll. Denna kväll anordnas av 12 DJs som jobbar på STUK. De kommer att inreda STUK lite utöver det vanliga med 3 olika dansgolv, extra fett ljus och extra fett ljud!

Stämmer det? Vad kan vi förvänta oss av dj laget på lördag?

Det stämmer bra det! Norrbottens största klubbupplevelse där du som gäst har tre dansgolv att svänga loss på. Vi har förberett spellistor för att visa vår allra bästa sida. Varje DJ spelar en halvtimme var på de samtliga tre dansgolven, där det kommer att spelas mischmasch, rock och klubbmusik.

På vilket dansgolv och vilken typ av musik ska du spela?

Jag kommer att spela en gång på varje golv. Just nu gillar jag det holländska house-soundet och det ska jag försöka piska in på klubbgolvet. På rockgolvet kommer det bland annat att bli new wave och på mischmash golvet blir det precis som namnet säger, MISCHMASH!

Vad förväntar du dig av BEAT-kvällen?

Mina förväntningar är höga! Vi började planera BEAT i oktober och bygger ihop golven redan kvällen innan, så efter allt hårt arbete vill vi att det ska va smockat på dansgolvet, väggarna ska vibrera och det ska droppa från taket. Alla ska på ett eller annat sätt minnas eller inte minnas BEAT. Jag har spelat på kåren sedan 2006 och VET att det kommer bli en grym kväll!

Vilket är ditt bästa klubbminne?

Jadu..svårt att välja ett specifikt. Däremot är nog det sämsta klubbminnet nyår 09-10 när vi var så vimsiga att vi lyckades gå in på fel klubb! När vi skulle till övervåningen fanns bara en undervåningen, vi letade efter två dansgolv men hittade bara ett och det kända bandet som skulle spela visade sig vara ett gäng skrålande ostämda, finniga tonårspojkar i målbrottet. Vid det här laget var vi oerhört bittra! Att vi varit på fel klubb fick vi först reda på när vi kom till en efterfest.

Vilken musik gillar du att höra på klubb?

Just nu vill jag ha ohederlig tech house och disco! Det kan också vara kaxiga och ”on the spot” vocals.

Vad är det du gillar med att gå på klubb?

Jag gillar pulsen. Jag gillar uppbyggnaden, att människor sakta men säkert fyller klubben i takt med de tunga, upptrissande basslingorna till en förhoppningsvis lysande kväll med nya möten, röj och upptåg. Ju galnare desto bättre!

Vilken hemsida tycker du är bäst för klubbmusik?

P3 Dans, BBC Radio1, Minimal Freaks, Hypem, Elbows, Discobelle.

Vilka är dina topp tre danslåtar just nu?

1. Reboot – Enjoy Music (Riva Starr Remix)
2. Malente – I Like I (Riva Starr Snatch! Mix)
3. Lemos – Nice and clean

Skulle du kunna göra en Spotifylista och berätta om den?

Det här är MIN smak med en kaskad av tech house, lite ful deep-house och ypperlig minmal techno (och lite annat). Antingen lyssnar du från början till slut och märker den sublima strukturen, eller så trycker du in shuffle och röjer loss. Listan är tung och du kan inte låta bli att gunga med!

Spotify: Moster P

]]> http://peppen.nu/2010/03/04/peppen-pa-klubb-dj-patricia/feed/ 0